Känslig diskussion

Det är inte populärt att diskutera rasavel då man inte har exakt samma tankar som andra. Och inte får man heller ha någon åsikt om man inte är uppfödare - utan bara en simpel valpköpare. Men till mångas förtret så har jag åsikter och funderingar - och ventilerar dem. Jag hoppas bara det framgår att jag inte vill hoppa på någon uppfödare eller ras - utan mer ventilera frågan om rasavel på ett mer generellt plan. Och välkomnar alla motargument, för det är bra att få sina funderingar ifrågasatta.

Så fort man har någon kritik till att utställning alltid är kravet för avel (utom vissa bruksraser/linjer), så får man en lång och välformulerad predikan om att exteriören är viktig och det är viktigt att man håller sig till rasstandarden, hur ska man annars veta att det är den rasen? Rasstandarden är bibeln. Alla andra meriter är en bonus - exteriör biten är A och O.

Men om den då är bibeln - hur kommer det sig då att det är helt ok att avvika från den då majoriteten tycker det är ok att avvika från den - men inte om man vill avvika åt ett håll som majoriteten inte vill avvika åt? Det är här min stilla undran kommer in - över hur argumenten går ihop. Jag har inget emot utställningar vilket många tror. Jag har inget emot dagens utseende på t.ex. bearded collien vilket ännu fler verkar tro. Många verkar dessutom tro att jag tycker beardisen är en sönderavlad fluffhund som inte längre har en hjärna. Jag har själv en beardis, känner massor med beardisar och ÄLSKAR beardisar! Kanske är kritiken bara för att jag rakat av pälsen på min beardis - det anses ju av vissa vara ett tecken på att man inte orkar med pälsvård och borde ha skaffat sig en annan ras (och därmed saknar rätten att diskutera denna ras ytterligare). Få vill höra sanningen, att det berodde på att han fick fukteksem och öroninflammationer och andra hudproblem. Och ännu färre vill höra att man älskar innandömet mer än pälsen och faktiskt inte sörjer att pälsen är nerklippt.

Om vi återgår till diskussionen om att avvika från standarden. Den är som sagt helig har man fått höra - men för att ta ett exempel från den ras jag ändå känner bäst till: Bearded Collie. Dagens bearded collie avviker från till exempel "Pälsen skall bilda ögonbryn som skall spreta uppåt och framåt men inte vara så långa att de döljer ögonen." och "Pälsen får aldrig trimmas. Nosryggen skall vara sparsamt täckt med päls som skall vara något längre på nospartiets sidor så att den precis täcker läpparna." (läs hela standarden här)

Ingen bearded collie idag klarar sig utan att sätta upp luggen i tofs om den ska kunna se ordentligt och mustascherna är definitivt oftast längre än att de precis täcker läpparna - och många trimmar sina hundar inför utställning, under magen och runt tassar. Jag har självklart absolut inget emot att man gör detta - det är ju inget hunden lider av. Och den ymniga pälsen - de flesta vill ju ha en sådan päls på sin hund och hundarna lider inte av det, så låt det så vara. Jag har ingen kritik mot detta. Då man dock påpekar avvikelsen så får man snabbt en motivering till att man här valt att inte följa rasstandarden: beardisen är så mycket finare så här.

Det köper jag. För visst är de fina!

Det jag inte köper är att det tydligen är ok att avvika från standarden om man tycker som andra, men det är inte ok att avvika om man har någon annan åsikt om vad som är "finare" eller letar efter andra kvaliteter och väljer att ignorera andra avvikelser från rasstandarden. Det jag inte köper är att om någon vill ha mindre päls och - gud förbjude - råkar avla på någon hund med öron som inte ser riktigt exakt ut såsom standarden beskriver - DÅ blir det ett sådant ramaskri att man kunde tro att någon blandat en gris med en pingvin. Öron får alltså inte avvika - men det är ok att pälsen gör det?

Det är här jag skulle vilja ha en saklig motivering. Inga påhopp, inga rätt eller fel, det är bra med variation och olika tycke och smak och jag för min del tycker ju inte att utseendet alls är särskilt viktigt och kan gå med på avvikelser både till höger och vänster från en rasstandard, så länge hunden inte lider av det. Men i slutändan så är det ju vi människor som hittat på fenomenet "rasstandard" - och vi människor som diskuterar den och håller fast vid den (eller medvetet avviker från den som exemplet ovan). Hunden bryr sig inte så länge den mår bra.

Nu tog jag här ovan upp exemplet bearded collie - det betyder inte att jag anser den hunden vara "konstigare" än andra raser eller att det är nåt fel på dagens utseende. Bara att jag känner till den bäst.